kalibreringsprocedur

En kalibreringsprocedur är en systematisk process för att fastställa hur ett instrument eller mätverktyg uppvisar avvikelser mot en referensstandard och för att justera eller dokumentera dessa avvikelser. Syftet är att uppnå mätningar som är spårbara till erkända standarder, reducera systematiska fel och ange mätfelens osäkerhet.

Proceduren omfattar ofta krav på utrustning, miljöförhållanden, referensmaterial eller standarder, samt en detaljerad arbetsgång. Viktiga element inkluderar definierade referensstandarder, kalibreringsschema, acceptansgränser, datainsamling och beräkning av fel och osäkerhet, samt eventuella justeringar av instrumentet. Den ska också ange krav på dokumentation, certifikat och spårbarhet till nationella eller internationella standarder.

Typiska steg är planering och förberedelse, genomförande av mätningar med kända referensvärden i kontrollerade förhållanden, beräkning av avvikelse och osäkerhet, beslut om justering (om det är tillåtet i proceduren), genomförande av verifieringsmätningar och slutlig dokumentation. Om instrumentet inte ska justeras kvarstår avvikelsen i mätningen och dokumenteras med rekommenderad underhålls-/serviceintervall.

Kalibreringsprocedurer kräver spårbarhet till erkända standarder och tydliga ansvars- och kompetenskrav. Resultat registreras i ett kalibreringscertifikat eller logg, med uppgifter om referensstandard, miljöförhållanden, osäkerhetsbudget, parti- eller serienummer och kalibreringsdatum. Frekvensen för kalibrering och uppföljning bestäms ofta genom riskbedömning och kvalitetsledningssystem som ISO 17025 eller liknande.