jordskorpen

Jordskorpen är den yttersta fasta delen av jordens geologiska lager och den översta delen av litosfären. Den består av två huvudsakliga delar: kontinentalskorpen som ligger under kontinenterna och oceanisk skorpa som bildar havsbottnen. Jordskorpen vilar ovanför manteln och påverkas av platt-tektonikens rörelser, vilket leder till kontinuerlig omfördelning av material och geologiska strukturer över längre tid.

Kontinentalskorpen är vanligtvis 25–70 kilometer tjock och domineras av granitiska och felsiska bergarter. Oceanisk skorpa är tunnare, ungefär 5–10 kilometer, och består främst av basalt och gabbro. Denna morfologi åtföljs av skillnader i densitet: cirka 2,7 g/cm3 för kontinentalskorpa och cirka 3,0 g/cm3 för oceanisk skorpa. Den äldsta kontinental skorpa innehåller bergarter som är upp till flera miljarder år gamla, medan oceanisk skorpa bildas och förnyas vid plattbildningar och subduktionszoner och är generellt yngre.

Skorpan är uppdelad i tektoniska plattor som flyter på den varma asthenosfären i manteln. Deras rörelser är långsamma, vanligtvis centimeter per år, men ger upphov till jordbävningar, vulkanism och bergskedjeformation. Interaktioner mellan plattor vid konvergens, divergence eller transformgränser driver den geologiska utvecklingen och möjliggör återvinning av oceanisk skorpa genom subduktion. Jordskorpen är därmed en viktig källa till mineraler och vatten samt ett geologiskt register över jordens klimat- och livshistoria.