subduktionszoner

Subduktionszoner är konvergenszoner där en oceanisk platta subduceras under en annan platta, ofta en kontinentplatta eller en yngre oceanplatta. Den nedåtgående plattan dras ned i manteln och bildar Wadati-Benioff-zonen, ett djupt seismiskt bälte som följer plattans bana nedåt.

Ovanför subduktionsområdet uppträder ofta en vulkanisk båge, där magma bildas när vatten frigörs ur den subducerande plattan och minskar smältpunkten i manteln. Denna process ger vulkanisk aktivitet vid ytan och kan bidra till bergskedjeutveckling vid kontinenta marginaler.

Subduktionen kännetecknas av stark seismisk aktivitet och ibland stora tsunamis. Slab pull – den gravitationsdragningskraft som får den subducerande plattan att sjunka – anses vara en viktig drivkraft, tillsammans med mantelkonvektion och plattans geometri. Djupare jordbävningar följer ofta Wadati-Benioff-zonen.

Globalt är subduktionszonerna centrala för Stilla havets geologi och för vulkanisk aktivitet längs en båge runt Stilla havet. Exempel på subduktionszoner är Peru-Chile-graven vid Anderna, Cascadia-subduktionszonen i västra Nordamerika och Sunda-trenden längs Indonesiens öar. Subduktioner har stor betydelse för jordens geologiska historia och för naturhändelser som tsunamis och kraftiga jordbävningar i kustnära regioner.