intraosseös

Intraosseös, ofta kallat intraossöst på svenska, betyder “inuti benet” och används inom medicin för att beskriva procedurer som sker i eller genom benvävnad. Den vanligaste användningen gäller två sammanhang: intraossös access eller injektion, där läkemedel eller vätska ges via benmärgen; samt intraossös anestesi i tandvården.

Inom akutsjukvård används intraossös access när venös access är svår eller tidskrävande. En nål eller kanyl förs in i benmärgen i ett långt rörben eller nära överarmens proximala region, vilket gör det möjligt att administrera vätska, ge läkemedel och ta blodprov snabbt till det centrala kretsloppet. Vanliga infarter är proximala tibia hos barn och vuxna; alternativ inkluderar proximala humerus, sternum, iliac crest eller calcaneus.

Inom tandvården används intraossös anestesi som en snabb lokalbedövning. Genom att skapa ett litet hål i cancellös benvävnad nära den aktuella tanden kan anestetikum förs direkt till närliggande pulpa och omgivande strukturer. Metoden används särskilt när konventionella tekniker som nervblock inte ger full effekt eller när snabb bedövning önskas.

Proceduren kräver sterile förhållanden och lämplig utrustning, inklusive en intraossös nål eller en specialanordning som skapar hålet och möjliggör infusion eller injektion. Behandlingen anpassas till patientens behov och risker.

Risker och kontraindikationer inkluderar infektion vid infusionsstället, osteomyelit, nerv- eller kärlskada, felplacering eller extravasation samt ben- eller mjukdelsskada. Kontraindikationer innefattar aktiv infektion vid punktionsstället, fraktur i närheten, osteoporos eller känd osteomyelit i området. Inom tandvård används även intraossös anestesi som komplement till traditionella bedövningstekniker.