överarmens

Överarmen är den del av kroppen som ligger mellan axeln och armbågen. Den omfattar humerus som ben i överarmen, samt de muskler, blodkärl och nerver som verkar i området. Överarmen fungerar som en viktig lylig yta för armens rörelser och stabilitet i både axel- och armbågslederna.

Anatomi: Skelettet utgörs av humerus. Vid armbågen bildas ledbindningen med radius och ulna, medan axelledens glenohumeralled förbinder överarmen med skuldergördeln. Överarmen består av två anatomi­ska kompartmenter: främre (flexor) och bakre (extensor). I främre kompartmenten återfinns musculus biceps brachii, musculus brachialis och musculus coracobrachialis; i bakre kompartmenten finns musculus triceps brachii och anconeus. Innervationen skiljer: musculus biceps, brachialis och coracobrachialis innerveras av nervus musculocutaneus, medan nervus radialis dominerar bakre kompartmenten och triceps. Försörjningen till överarmen utgår främst från brachial Artären, med de bakomliggande grenar som profunda brachii. Venerna följer artärerna och avviker i ett närbesläktat nätverk. Lymfkärl från överarmen dräneras huvudsakligen till axillära lymfknutor.

Funktion: överarmens muskler möjliggör böjning och utsträckning av armbågen; biceps brachii och brachialis är centrala för flexion, medan triceps brachii är primär extender. Coracobrachialis bidrar till axelflexion och adduktion. Överarmens muskler bidrar även till stabilisering av axelns led och kontroll av armens position under olika aktiviteter.

Klinisk relevans: vanliga skador inkluderar humerusfrakturer och överarmsrelaterade sen- eller muskelskador, samt axelluxation som påverkar överarmens funktion och kärlpåverkan.