instrumentflygning

Instrumentflygning är flygning som bedrivs helt eller delvis med hjälp av flyginstrument när pilotens visuella referenser inte är tillförlitliga eller inte kan användas. Den följer Instrumentreglerna och används särskilt i IMC, men också i kontrollerad lufttrafik eller när väderförhållandena kräver det. Under instrumentflygning baseras navigering och flygledning på flyginstrument, radio-navigation och autopilot snarare än synintryck utanför kabinen.

För att genomföra instrumentflygning krävs en instrumentbehörighet (IR) eller motsvarande certifiering, ofta i kombination med en PPL eller ett högre certifikat. Träningen omfattar tolkning och användning av primära och sekundära flyginstrument, navigeringsmetoder, separation från andra flygplan, samt hantering av nödsituationer och beslutsfattande i cockpit (CRM).

Planering och genomförande av IFR-flygning är noggrann. Man lämnar in och följer en IFR-flygplanering med rutt, höjd och alternativ rutt. Färden kräver ATC-clearance och kontinuerlig kommunikation med flygtrafikledning. Under flygningen används instrumentbaserad navigering, inklusive VOR/DME, ILS och/eller GPS, samt rutiner för hållpunkter, missad inflygning och nedstigning. Inflygningar görs oftast med instrumentbaserade metoder (ILS eller RNAV-approach).

Utrustningen i ett IFR-flygplan inkluderar två oberoende navigationssystem och autopilot, primära och sekundära instrument, kommunikationsutrustning och back-up-instrument. Hela verksamheten kräver noggrann övervakning, god situationsmedvetenhet och samarbete i cockpit. Instrumentflygning är standard inom kommersiell luftfart och används även i allmänflyg när väder eller synförhållanden inte tillåter visuell flygning.