instruktörsbehörigheten

Instruktörsbehörigheten är en formell behörighet som ger en person rätt att hålla i undervisning inom ett reglerat område. Den är vanligtvis inte en generell lärarbehörighet utan en specifik licens som knyter instruktören till produkter, tjänster eller examinationer inom sitt verksamhetsområde. I Sverige utfärdas behörigheten av den myndighet som ansvarar för området, exempelvis Transportstyrelsen när det gäller fordonsutbildning, eller andra branschstillsynsmyndigheter vid flyg, sjöfart eller liknande.

För att få instruktörsbehörigheten krävs vanligtvis att den sökande har en relevant yrkesutbildning eller licens, viss praktisk erfarenhet från fältet samt genomförd godkänd utbildning för instruktörer. Ofta ingår också bedömning av pedagogiska färdigheter och förmåga att bedöma elever. I vissa fall krävs bakgrundskontroll eller särskild lämplighetsprövning. Kraven varierar mellan olika områden och myndigheter.

Behörigheten anger vilket omfattningsområde instruktören får arbeta inom, till exempel vilka moment, vilka utbildningsnivåer eller åldersgrupper som får undervisas samt om instruktören även får genomföra prov eller examinationer. Den är ofta tidsbegränsad och kräver regelbundet förnyande genom vidareutbildning eller nytt bedömningsförfarande för att behålla giltigheten.

Övervakning och ansvar: Instruktörsbehörigheten kan återkallas eller suspenderas vid misskötsel, säkerhetsbrister eller brott mot reglerna. Arbetsgivare har ofta ansvar för uppföljning och fortbildning av sina instruktörer.

Exempel på tillämpning är körinstruktörsbehörighet inom bilkörning samt flyginstruktörsbehörighet inom luftfartssektorn.