inflammasomsignalering

Inflammasomsignalering är en central del av det medfödda immunsystemet. Det är en molekylär maskin som sitter i cellens cytoplasma och fungerar som en sensor för farliga signaler. Dessa signaler kan komma från patogener som bakterier och virus, eller från kroppsegna molekyler som frisätts vid vävnadsskada eller stress.

När en inflammasom detekterar en sådan signal, aktiveras den. Den aktiverade inflammasomen klyver sedan pro-interleukin-1 beta (pro-IL-1β) och pro-interleukin-18 (pro-IL-18) till deras aktiva former, IL-1β och IL-18. Dessa cytokiner är potenta inflammatoriska molekyler som spelar en viktig roll i att rekrytera immunceller till infektions- eller skadestället och att initiera en inflammatorisk respons.

En annan viktig funktion hos aktiverade inflammasomer är att inducera en form av programmerad celldöd som kallas pyroptos. Pyroptos är en snabb och kontrollerad död av infekterade eller skadade celler som hjälper till att begränsa spridningen av patogener och att rensa bort skadade celler.

Dysreglerad inflammasomsignalering har kopplats till en rad inflammatoriska sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit och inflammatoriska tarmsjukdomar, samt metabola sjukdomar som typ 2-diabetes och ateroskleros. Forskning pågår för att förstå inflammasomens komplexa funktioner och för att utveckla nya terapier som kan modulera dess aktivitet för att behandla dessa sjukdomar. Olika typer av inflammasomer existerar, kännetecknade av de proteiner som utgör dem, såsom NLRP1, NLRP3 och AIM2 inflammasomen, var och en med sina specifika triggers och funktioner.