ickekontraktilt

Ickekontraktilt är ett svenskt adjektiv som betyder "icke-kontraktil" eller "icke-sammandragande" och används för att beskriva celler, vävnader eller strukturer som inte aktivt kan generera kontraktil kraft. Termen bildas av "icke" (inte) och "kontraktilt" (förmåga att kontrahera) och motsvaras på engelska av "non-contractile".

Begreppets användning förekommer främst inom fysiologi, histologi, biomekanik och klinisk medicin. I vävnads- och organanalys skiljer man ofta mellan kontraktila element som muskelceller (skelett-, hjärt- och glatt muskulatur) och ickekontraktila komponenter såsom extracellulär matrix, bindväv och fibrotiska ärr. I biomekaniska sammanhang bidrar ickekontraktila komponenter till passiv styvhet, viskoelasticitet och strukturellt stöd snarare än aktiv rörelse.

I klinisk praxis kan begreppet vara relevant vid bedömning av skada eller sjukdom: ersättning av kontraktil vävnad med ickekontraktilt ärrvävnad minskar funktion, och vissa diagnostiska tester skiljer mellan aktiv kontraktion och passiva mekaniska egenskaper. I forskningen används termerna för att beskriva molekylära eller cellulära faktorer som inte direkt medverkar i kontraktil maskineri (till exempel delar av cytoskelettet eller extracellulära proteiner).

Som term är ickekontraktilt ett neutralt och deskriptivt uttryck för att avgränsa funktionella skillnader mellan aktiva och passiva komponenter i biologiska system.