ickefångande

Ickefångande, eller icke-fångande, är ett begrepp som används i bios och ecological sammanhang för metoder och tillvägagångssätt som syftar till att studera eller hantera djur och andra organismer utan att fånga dem. Termen betonar att insamlingen av data sker utan att skada eller avlägsna individer från deras naturliga miljö.

Etymologiskt kommer ordet från prefixet icke- som betyder "inte" och fångande, som härrör från fånga. I sammanhanget används ickefångande för att särskilja dessa metoder från traditionella fångst- och märkningsbaserade tekniker, där individer fångas, märks och ofta återutsätts.

Användningsområden är vanligt inom ekologisk övervakning, artinventering, viltförvaltning och jordbrukssektorn. Målet är att få tillförlitlig information om artförekomst, fördelning, beteende eller populationsdynamik utan att påverka individerna. Ickefångande metoder är särskilt viktiga när stress eller skada på populationen måste undvikas, vid studier av sårbara eller skyddade arter, eller när långsiktiga observationer krävs utan avbrott.

Vanliga metoder inkluderar visuella inventeringar och transekter, kameraövervakning (kamera fällor), akustisk övervakning av fågel- eller nattdjurens läten, radar och fjärranalys av habitatförändringar, samt miljövatten- eller mark-DNA (eDNA) för att påvisa närvaro utan att fånga organismen. Varje metod har begränsningar, särskilt vad gäller detekterbarhet och representativitet, och måste planeras noggrant för att undvika bias.

Ickefångande metoder står i relation till etiska riktlinjer och refinementssträvanden inom forskning, och kompletterar andra icke-invasiva tillvägagångssätt för djurvälfärd och bevarandebiologi.