huvudfynden

Huvudfynden refererar till de observationer som görs vid inspektion, palpation och funktionstester av huvudet under en medicinsk undersökning. Begreppet används i primärvård, akutsjukvård och neurologiska bedömningar för att beskriva vad som ses i huvudområdet: skallen, hårbotten, ansikte, ögon, öron, näsa och mun, samt tecken som indikerar påverkan på nervsystemet kopplat till huvudet. Huvudfynden är en del av den systematiska huvud- och halsundersökningen och används tillsammans med anamnes och bilddiagnostik för att ställa diagnos eller bedöma skadeläge.

Fynden klassificeras som normala eller avvikande. Normala fynd innebär att skallen är intakt, hårbotten utan ömma punkter, ansiktet är symmetriskt, pupillerna är lika och reagerar normalt, och inga tecken på fokala neurologiska fenomen ses. Avvikelser kan vara tecken på skada eller sjukdom, till exempel skalp- eller ansiktssår, ödem eller hematom, tecken på skallfraktur såsom palpabelt steg eller rundgång runt ögonen eller bakom örat i vissa fall, ansiktsförlamning, näs- eller öronblödning, samt tandskada eller förändrad ansiktsrörlighet. Neurologiska fynd kan innefatta nedsatt medvetandegrad, onormala pupiller eller försämrad ögonrörelse samt tecken på fokal neurologi som kräver vidare utredning. Vissa fynd kan kräva omedelbar åtgärd eller bilddiagnostik.

Resultaten dokumenteras vanligtvis i patientens journal som huvudfynden från huvudundersökningen och används i fortsatt klinisk beslutstagande och uppföljning.