huvudcelltyper

Huvudcelltyper är de dominerande celltyperna i en vävnad eller ett organ som bidrar till dess funktion. De kännetecknas av särskilda morfologiska egenskaper, funktioner och ofta väldefinierade molekylära markörer som gör dem igenkännliga i histologiska och molekylära analyser. Begreppet används för att beskriva de celltyper som dominerar en vävnad och som ofta fungerar som dess funktionella byggstenar. Samtidigt kan celler finnas i olika tillstånd där deras uttryck eller aktivitet förändras, vilket innebär att begreppet celltyp vanligtvis innebär en relativt stabil identitet jämfört med celltillstånd som kan spegla aktivering, mognad eller miljöpåverkan.

I olika vävnader återfinns vanligtvis ett fåtal huvudcelltyper. I nervsystemet dominerar neuroner och gliaceller; i immunsystemet finns T- och B-lymfocyter samt olika myeloida celler som makrofager och dendritiska celler; i epitelvävnader ses olika epitelceller beroende på plats och funktion; i levern dominerar hepatocyter och biliära epitelceller; i blodet finns erytrocyter som har en specifik funktion.

Identifiering av huvudcelltyper sker ofta med markörer och moderna tekniker. Immunfärgning och flödescytometri kan detektera proteiner som CD3 för T-celler eller CD19 för B-celler; enkelcellsRNA-sekvensering (scRNA-seq) används för att kartlägga celltyper utifrån deras uttrycksprofiler och bilda cellatlaser som beskriver hur huvudcelltyper fördelar sig över vävnader och hur de förändras vid sjukdom.

Begränsningar inkluderar att gränserna mellan celltyper ofta är flytande och att markerprofilen kan variera mellan vävnader och tillstånd; kontinuitet i uttrycksmönster kan göra avgränsningar osäkra och kräva kompletterande data.