hjärtlungsvikt

Hjärtlungsvikt är ett tillstånd där hjärtats pumpfunktion och/eller lungornas gasutbyte är allvarligt nedsatt, vilket leder till bristande syretillförsel till vävnaderna och ofta otillräcklig blodcirkulation. Begreppet används för att beskriva kombinerade eller samverkande katastrofer i hjärta och lunga som kräver akut medicinsk behandling, ofta på intensivvårdsnivå.

Orsakerna varierar och kan vara akuta eller kroniska. Vanliga orsaker till hjärtlungsvikt inkluderar akut eller dekompenserad hjärtsvikt, hjärtinfarkt, kardiomyopatier, allvarlig lungödem, lungemboli, ARDS, svår infektion eller sepsis, samt samtidig lungsjukdom som förvärrar gasutbytet. Faktorer som åtföljer eller orsakar tillståndet kan vara toxin- eller läkemedelspåverkan, rytmstörningar och förekomst av multiorganpåverkan.

Patofysiologin innefattar minskat hjärtminutvolym och/eller försämrat ventilerings- och perfusionsförhållande i lungorna, vilket leder till hypoxi och hyperkapni. Kliniska tecken är ofta dyspné, snabb andning, bröstsmärta, svaghet, cyanosis och tecken på vätskebrist eller övervätskning. Diagnostik innefattar anamnese, fysiskt status, blodprover (näringstillstånd, BNP/NT-proBNP, troponin, laktat), arteriella blodgaser, röntgen av bröstkorg samt ekokardiografi och hjärt- eller lungspecialistbedömning.

Behandlingen är intensiv och målinriktad på att stabilisera andning och cirkulation samt behandla bakomliggande orsak. Åtgärder inkluderar syrgas eller mekanisk ventilationsstöd (icke-invasiv eller invasiv), diuretika, vasopressor- eller inotropabehandling, samt behandling av orsaken (t ex reperfusion vid hjärtinfarkt, antibiotika vid infektion). I svåra fall kan mekaniskt cirkulationsstöd såsom ECMO eller vänsterkammarassistans övervägas. Rehabilitering och uppföljning är viktig del av vården.

Prognosen varierar beroende på orsak och snabbhet i behandling. Hjärtlungsvikt är oftast ett allvarligt tillstånd med betydande risk för organpåverkan och långvarig vård, men tidiga och rätt interventionsåtgärder kan förbättra överlevnad och funktion.