grundvattenlägen

Grundvattenlägen beskriver den vertikala positionen av grundvattenytan i ett akvifer, dvs. nivån till vilken grundvatten når i brunnar och områden där marken är mättad. Vanligtvis anges det som djupet från markytan till vattenytan, i meter under markytan (m u.m.). I kustnära eller havsnära lägen kan även vattenytans höjd över havet användas.

Mätning och övervakning: Grundvattenlägen mäts med observationsbrunnar och piezometrar. Data samlas in av nationella och regionala myndigheter och sammanställs i databaser och kartor över grundvattenlägen. Mätvärden kan vara dagliga, månatliga eller säsongsvisa och varierar med nederbörd, avdunstning, snösmältning och uttag.

Betydelse och användning: Grundvattenlägen påverkar markfuktighet, markstabilitet och tillgången till färskvatten för dricksvatten och bevattning. Låga nivåer kan orsaka markrörelser/subsidence, påverka utloppet till vattendrag och leda till vattenstress i jordbruket; höga nivåer kan orsaka översvämningar och vattenloggade jordar. I kustnära områden kan sjövatteninträngning uppstå när grundvattennivån sjunker. Grundvattenlägen används i vattenförvaltningssystem, beräkning av tork- och översvämningsrisker samt vid planering av byggnation och infrastruktur.

Påverkande faktorer och klimatförändringar: Återfyllning av grundvatten beror på nederbörd, markens infiltrationsförmåga, uttag och markdränering samt markanvändning. Klimatförändringar kan förändra nederbördsmönster, snötäcke och torkfrekvens, vilket påverkar återfyllnaden och variabiliteten i grundvattenlägen.