glasudformning

Glasutformning är processen att forma glas till färdiga produkter genom uppvärmning, omformning och olika efterbearbetningar. Denna arbetsgren omfattar både konstnärliga och industriella metoder och används för allt från bruks- och dekorglas till speciallösningar inom arkitektur och design.

De viktigaste teknikerna inom glasutformning är glasblåsning, glasgjutning och pressning. Glasblåsning innebär att smält glas formas genom att blåsa luft i en glashake eller blåspipa, vilket skapar tunna väggar och tunna formfronter som flaskor, vaser och skålar. Glasgjutning och pressning bygger upp föremål genom att häll- eller pressmete glas i formar, vilket ger mer stabila och repetitiva former. Efterformning kan också ske i kallt tillstånd genom slipning, polering, gravyr eller sandblästring för att uppnå släta ytor eller dekorativa mönster.

Råvaror och material har stor betydelse för glasets egenskaper. Vanliga glasblandningar är soda-lime-glas och blyglas, medan borosilikatglas används där kemisk eller värmetålighet är viktig. Cullet (återvunnet glas) används ofta i nya blandningar för att spara energi och minska miljöpåverkan. Glaset genomgår ofta en kontrollerad kylningsprocess i en lehr eller annealer för att avlägsna termiska spänningar.

Historiskt har glasutformning varit centralt för både hantverk och industri. Sverige har en stark tradition med studio- och designersglas, medan stora glasbruk som Orrefors och Kosta Boda gjort betydande bidrag till internationell glasdesign. Idag kombineras traditionella tekniker med digital design och hållbarhetsfokus, vilket påverkar både konstnärliga och kommersiella tillämpningar.