glasföremål

Glasföremål är föremål tillverkade av glas som används som behållare, belysning, dekoration eller konst. Glas bildas genom att smälta kiselsand och andra tillsatser till en flytande amorf struktur som sedan formas och kyls ned. Glasföremål kännetecknas av sin genomskinlighet, hårdhet och sprödhet.

Vanliga glasarter är sodalimeglas (främst i fönster och flaskor), borosilikatglas (högre värmetålighet, köks- och laboratorieprodukter) och blyglas eller kristall (tillsatt bly för hantverk). Tillverkning sker genom smältning i ugn följt av formning genom blåsning, pressning eller ihåligt formsättning. Efter formningen genomgår föremålen härdning (annealing) för att avlägsna inre spänningar.

Bland glasföremål finner man vardagsglas som dricksglas, karaffer och vaser samt konst- och arkitektoniska objekt som färgat glas, glasfusing och glaspärlor. Glasföremål har använts sedan antiken i många kulturer, och Murano-glas i Italien är särskilt känt för sin hantverkstradition. I modern tid har glasanvändningen breddats till laboratorieglas och optiskt glas.

Historiskt har glasbruk varit betydelsefullt för handel och teknologi; romerska och egyptiska fynd visar tidiga tillverkningstekniker. Under medeltiden utvecklades färgat glas och blåsteknik; 1800-talet såg industriell massproduktion och senare designrörelser som art déco och samtida uttryck.

Bevarande av glasföremål kräver skydd mot stötar, extrema temperaturer och fukt. Rengöring bör ske försiktigt med mjuk borste och mildt diskmedel; undvik slipande eller starka kemikalier. I museer används ofta särskilda förpackningar och klimatreglering för bevarande.