gasblåsning

Gasblåsning är en process där en stråle av gas leds genom ett munstycke med hög hastighet för att blåsa bort damm, spån och andra föroreningar från ytor, komponenter eller produkter. Den kan även användas för torkning eller för att flytta lösa partiklar inom en tillverkningsprocess. Vid behov kan olika gaser användas; vanligtvis komprimerad luft, men kväve eller argon används ibland för att minska oxidation, brandrisk eller statisk elektricitet.

Teknik och utrustning varierar med applikationen. Man kan utföra gasblåsning manuellt med handhållna blåsrör eller i automatiserade system. Munstyckets utformning, gasflödeshastighet och arbetsmiljö avgör hur effektivt blåset blir och vad som skyddar ytan. Torrgasblåsning används när ytan inte får vara våt, medan inertgasblåsning används i oxidationskänsliga eller brandfarliga miljöer. I industriella sammanhang förekommer gasblåsning ofta som del av rengöring, torkning, deburring eller ytförberedelser före vidare behandling.

Användningsområden sträcker sig över flera branscher, bland annat fordons-, elektronik-, verkstads- och flygindustrin. Den används för att avlägsna spån efter bearbetning, rengöra komponenter före montering eller före behandling av känsliga ytor där vätskebaserade metoder inte är lämpliga.

Säkerhet och arbetsmiljö är centrala. Höghastighetsgasstrålar kan orsaka skador vid kontakt med hud och ögon, och vissa gaser kräver särskild hantering, ventilation och skyddsutrustning. Föreskrifter och tillverkarens anvisningar bör följas noggrant.