förorts

Förort eller förorter är ett svenskt begrepp som används för att beskriva bostadsområden i närheten av en stad men belägna utanför innerstaden, oftast inom en större tätortsregion. Områdena ingår ofta i en eller flera kommuner som omger en central stad och kännetecknas av en blandning av flerbostadshus, enfamiljshus och närhet till grönområden.

Historik och stadsbyggnad: Många förorter växte fram under 1900-talet i samband med utbyggnad av järnväg, vägar och bostadspolitik. Miljonprogrammet under 1960- och 1970-talen drev snabb bostadsproduktion i storstäderna, medan senare decennier betonade högre täthet och renovering av befintlig bebyggelse. Förorterna varierar från täta bostadskvarter i närheten av pendeltågs- eller kollektivtrafiknav till längre ut liggande låg- till medelstadsbebyggelse.

Infrastruktur och vardagsliv: Förorterna är kopplade till stadens centrum genom regionaltåg (pendeltåg), regionala busslinjer och motorvägar, vilket möjliggör pendling. Lokala tjänster som skolor, butiker och vårdcentraler finns vanligtvis inom förorten eller i närliggande centrum. Bilägande är vanligt, men tillgång till kollektivtrafik är en viktig del av vardagen i många områden.

Demografi och politik: Socioekonomisk profil varierar mellan olika förorter; vissa har invånare med hög inkomst, medan andra varit platser för segregation eller koncentration av invandrarbefolkning. I policyfrågor används ofta begreppen förort och stadskärna i jämförelse, och det pågår debatt om integration, bostadspolitik och renovering av äldre bebyggelse. Inom offentlig förvaltning används begreppet utsatta områden för att beskriva förorter som står inför större sociala utmaningar.

Regionalt sammanhang: Användningen och egenskaperna hos förorter varierar mellan storstadsregioner som Stockholm, Göteborg och Malmö och speglar historiska tillväxtmönster, planeringstraditioner och nuvarande stadsutvecklingsstrategier.