flerbostadshus

Flerbostadshus är byggnader som är avsedda för flera bostadsenheter och används i svenska tätorter för att rymma fler människor på en given tomtyta. Begreppet används för att särskilja sådana byggnader från enfamiljshus där endast en bostad finns på fastigheten. Flerbostadshus kan vara låga kvarter, radhus eller flervåningshus, och de innehåller flera separata lägenheter.

Typiska egenskaper är gemensam entré eller trapphus, separat kök och bostadsrum per lägenhet samt ofta hiss, underhållsrum och tekniskainstallationer. Våningsantalet varierar från några få våningar till större bostadshus i stadsmiljö. Byggnaderna kan vara uppförda i olika material som tegel, trä eller betong och kan rymma både hyrda lägenheter och bostadsrätter.

Ägande och upplåtelse varierar i Sverige. Lägenheter i ett flerbostadshus kan ägas som bostadsrätter inom en bostadsrättsförening eller hyras ut som hyresrätter. Kommunala bostadsbolag och privata fastighetsägare äger också sådana byggnader, vilket är vanligt i både kommunal och privat sektor.

Planering och reglering styrs av bygg- och planfrågor. Boverkets byggnadsregler (BBR), brandskydd, energihushållning och tillgänglighet utgör centrala krav vid uppförande och renovering. Kommunernas detaljplaner avgör var flerbostadshus får byggas och hur de ska samspela med omgivande område och infrastruktur.

Historiskt har flerbostadshus varit viktiga för urbanisering och bostadsförsörjning, särskilt under industrialisering och efterkrigstiden. Idag betonas ofta energieffektivitet, tillgänglighet och blandning av boenden i nya och äldre kvarter.