färgteori

Färgteori är studiet av hur färger uppfattas, blandas och används för att kommunicera visuella budskap. Denna disciplin är central inom konst, design, fotografi och digital bildbehandling och omfattar både hur människor upplever färg och hur färg produceras och återges i olika medier.

Grundläggande begrepp är färghjul, färgton, mättnad och ljusstyrka. Färgblandning kan vara additiv (ljus) eller subtraktiv (pigment). Additiv blandning används i skärmar och bygger på RGB: röd, grön och blå; subtraktiv blandning gäller pigment och tryck och modelleras ofta med CMY, där svart tillsätts i CMYK.

Historiskt har olika system använts; traditionellt inom måleri betraktades RYB som primärfärger, medan CMY dominerar i tryck. Idag används ofta RGB för digitala enheter, med färgrum som sRGB, Adobe RGB och ProPhoto RGB för att beskriva hur färger avbildas.

Färgharmoni beskriver hur färger relaterar till varandra: analoga färger ligger bredvid varandra på färghjulet och skapar mjuka övergångar; komplementfärger ligger mittemot varandra och ger kontrastrik effekt; triadiska och tetradiska uppläggar skapar balans och spänning.

Färgperceptionen utvärderas ofta med perceptuella färgrum som CIE-L*a*b* och CIE-LCh, vilka används för att beräkna färgskillnader (ΔE) och jämföra färger över olika enheter. System och gamma påverkar hur färger uppfattas och återges.

Användningar inkluderar konst, grafisk design, branding och UI/UX, där färg används för att särskilja varumärken eller styra uppmärksamhet. Tillgänglighet beaktas genom att säkerställa tillräcklig kontrast och att färg inte är den enda informationskällan. Historiskt bidrog Newtons färghjul och Goethes arbete till dagens förståelse av färg, vidareutvecklat av Munsell och andra perceptuella system.