färgstabilitet

Färgstabilitet är en egenskap hos material som beskriver hur väl färgen förblir oförändrad under olika miljöförhållanden. Den innebär motstånd mot blekning, färgförändring, nyansskifte eller fläckning när materialet exponeras för ljus, värme, fukt, kemikalier eller mekanisk påverkan.

Färgens stabilitet påverkas av flera faktorer: UV-ljus och synligt ljus, temperatur och fukt, oxidativa eller sura/basiska kemikalier, tvätt och rengöring, samt migration av färgpigment eller färg från beläggningar till eller från materialet. Andra påverkande omständigheter är exponeringstid, atmosfäriska förhållanden och ytbehandlingar. Olika materialkrav kan leda till olika prioriteringar av färgfasthet, som ljusfasthet i textilier eller UV-stabilitet i plast och lacker.

Bedömning av färgstabilitet görs ofta med färgmetoder i CIE L*a*b*-rum och beräkningar av färgskillnad ΔE*ab mellan prov före och efter exponering. Vanliga tester är accelererad åldring som utsätter prover för UV-ljus, värme och fukt. Resultaten jämförs mot internationella standarder och riktlinjer från ISO och ASTM för färgfasthet, tvättfasthet och väderbeständighet.

Inom olika industrier är färgstabilitet avgörande: i textilier bedöms ljusfasthet och tvättfasthet; i plaster och polymerer stor hänsyn tas till UV-stabilitet med tillsatser som UV-absorberare och HALS; i måleri och beläggningar gäller färgfasthet mot blekning och färgförändring under exponering. Förbättringar uppnås genom val av ljusäkta pigment, antipåverkande tillsatser, skyddande beläggningar och rätt lagring.