färgfastahet

Färgfastahet är färgmötandet hos ett färgämne eller en färgad produkt när den utsätts för olika påfrestningar. Begreppet avser i första hand hur väl färgen behåller sin nyans och hur liten färg överföring eller fällning som uppstår under användning, tvätt, ljus och andra miljöfaktorer. Färgstarka produkter ska vanligtvis behålla färgintensiteten över tid och under olika vårdförhållanden.

Inom textil- och färgindustrin används färgfastahet som ett centralt mått på kvalitet och hållbarhet. Olika färgstativhetspåfrestningar omfattar bland annat färgfasthet mot tvätt, mot ljus, mot friktion (rivning eller "crocking"), mot svett och mot blekning. Färgfastheten kan vara starkt beroende av färgämnets kemiska natur, fibertypen, väv eller garn samt finish och efterbehandlingar. Vissa färgämnen är till exempel starkare mot tvätt men svagare mot ljus, och tvärtom.

Testning och bedömning av färgfastahet sker enligt internationella standarder från ISO och olika färgtesterorgan som AATCC. Tester utförs under kontrollerade förhållanden och resultatet bedöms ofta med gråskalevärderingar som anger färgförändring och färgöverföring till andra material. Bedömningen är vanligtvis bruttillståndad och specificerar exakt vilka färgfasthetsklasser som uppnåtts.

Faktorer som påverkar färgfastahet inkluderar färgämnets kemiska klass, val av fiber och väv, användning av mordant eller fixeringstekniker samt eventuella ytbehandlingar. Färgfastahet är därmed ofta specifik för en viss färgämne–fiber-kombination, vilket gör att tester görs på varje produkt innan kommersiell användning. Produkten kan därmed få specifika vårdinstruktioner och färgfasthetsspecifikationer i etiketter och tekniska datablad.