fosfolipidskikt

Fosfolipskiktet, eller fosfolipid-dubbelskiktet, utgör den grundläggande strukturen i de flesta cellmembran. Det består av fosfolipider som har en hydrofil huvudgrupp och två hydrofoba svansar. Huvudena riktas mot vattenhaltiga miljöer – cellens yttre omgivning och cytosol – medan svansarna möts i en hydrofob kärna, som bildar en tät barriär mot vatten. Denna organisation avgränsar cellens inre från omgivningen och möjliggör selektiv permeabilitet.

Enligt fluid mosaic-modellen är lipiderna i ett tvådimensionellt flytande skikt där proteiner och kolesterol är inbäddade eller associerade med skiktet. Lipiderna är asymmetriskt fördelade mellan det yttre och det inre bladet, och kolesterol reglerar membranets fluiditet, styvhet och termiska beteende. Proteinerna utgör funktionella enheter för transport, signalering och cellkommunikation samt enzymatisk aktivitet.

Vanliga fosfolipider i eukaryota membran är fosfatidylkolin (fosfolipid med kolin som huvudgrupp), fosfatidylethanolamin, fosfatidylserin och fosfatidylinositol; sfingomyelin räknas ofta till denna grupp. Kolesterol bidrar till membranets packning och respons på temperaturförändringar. I bakterier saknas ofta kolesterol; membranen innehåller i stället andra lipider eller hopanoider som påverkar fluiditet och barriär.

Funktionellt bildar fosfolipskiktet en semipermeabel barriär som begränsar oönskad diffusion och ger en plattform för membranproteiner. Det möjliggör kontrollerad transport av näringsämnen och avfallsprodukter, samt deltar i signalsystem, cellkommunikation och membrantrafficking. Dessutom bidrar lipidmikro- och makrodomäner, såsom lipidraftområden, till specifik proteinlokalisation.

Fysiska egenskaperna: membranet är till sin natur flytande och påverkas av temperatur. Vid kyliga förhållanden kan lipider övergå till en mer ordnad fas; vid högre temperaturer blir de mer flytande. Lipidrörelser är i huvudsak laterala, medan flip-flop-övergångar är ovanliga utan enzymhjälp (flippaser, flopaser och scramblaser).