huvudgrupp

Huvudgrupp är den term som används för att beskriva de element som tillhör s- och p-blocken i periodiska systemet. Enligt IUPAC omfattar huvudgruppen grupperna 1–2 samt 13–18. Dessa element uppträder därmed som huvudgruppselement, till skillnad från övergångsmetallerna i d-blocket. I svenska källor diskuteras ibland väte som en del av huvudgruppen, även om dess placering kan diskuteras. Huvudgruppselementens kemi domineras i stor utsträckning av yttre valenselektroner i yttre s- och p-skalet, vilket ger relativt förutsägbara mönster inom varje grupp.

Kemi i huvudgruppen kännetecknas av ett brett spektrum av egenskaper eftersom det rör sig om både metaller, halvmetaller och icke-metaller. Eftersom valenselektronerna finns i s- och p-orbitaler följer elementen i samma grupp liknande kemiska beteenden och oxidationstillstånd. Alkaliska metallernas (grupp 1) och alkaliska jordartsmetallerna (grupp 2) tenderar att bilda +1- respektive +2-joner; halogenerna (grupp 17) bildar ofta -1-joner och starkt reaktiva föreningar; ädelgaserna (grupp 18) är mycket reaktionströga. Den frånvaro av d-elektronernas bidrag i yttre skal påverkar bindningar och gör deras kemi oftast mera förutsägbar än för övergångsmetallerna.

Exempel på huvudgruppselement är litium, natrium och kalcium; bor, kisel och germanium; kväve, fosfor, arsenik; syre, svavel, selen; fluor, klor och jod; samt ädelgaserna helium, neon och argon. Dessa element utgör grunden för många livsnödvändiga ämnen och tekniska tillämpningar: kol, kväve och syre i biologi; kisel i elektronik; kväve och fosfor i näringsämnen; halogener i kemisk syntes; ädelgaser i belysning och industriella processer.