valenselektronerna

Valenselektronerna är de elektroner som finns i atomens yttersta elektronskal, valensskalet, och som vanligtvis deltar i kemiska bindningar. Antalet valenselektroner avgör många av ett ämnes kemiska egenskaper och dess plats i periodiska systemet. För huvudgruppselementen motsvarar antalet valenselektroner ofta gruppnumret (1–8).

Valenselektronerna är i huvudsak de elektroner som befinner sig i s- och p-orbitalerna i det yttersta skalet. Exempelvis har väte en valenselektron, kol fyra, syre sex, natrium en och klor sju. Ädelgaserna har fullt valensskal, där helium har två valenselektroner och övriga ädelgaser har åtta.

Hos övergångsmetaller är tolkningen av valenselektroner mer komplex eftersom även några d-elektroner kan delta i bindningar och oxidationstillstånd.

Valenselektronerna styr bindningar och därmed atomers kemiska beteende. Metallers tendens att förlora valenselektroner bildar positiva joner och metallbindningar, medan icke-metaller tenderar att ta upp eller dela valenselektroner via kovalenta eller joniska bindningar. Egenskaper som elektronegativitet och reaktivitet är kopplade till antalet och tillgängligheten av valenselektroner.

Periodiska trender: antalet valenselektroner ökar när man går över en period och förblir relativt konstant inom en grupp, medan övergångselementens bindningsförmåga ofta kräver ett mer nyanserat betraktande av s- och d-elektronerna.