delektronerna

De elektronerna är subatomära leptonpartiklar med negativ elektrisk laddning. De är bland de lättaste kända partiklarna och byggstenar i atomer, tillsammans med protoner och neutroner. Elektronen har en mycket liten massa (cirka 9,11 × 10^-31 kg), en elementarladdning på −e (≈ −1,60 × 10^-19 C) och spin 1/2. Inom Standardmodellen tillhör elektronen första generationens leptoner och deltar i elektromagnetiska och svaga interaktioner men inte i den starka kraften.

I atomen befinner sig elektronerna i elektronmoln eller orbitaler kring kärnan. De organiseras i energinivåer eller skal, och antalet elektroner i varje skal avgör atomens kemiska egenskaper. Valenselektronerna är särskilt viktiga för kemiska bindningar. I metaller kan elektronerna vara delokaliserade och bilda ett elektronmoln som leder elektrisk ström.

Elektronen upptäcktes 1897 av J.J. Thomson genom katodstråleexperi­ment som visade att strålningen hade en negativ laddning oberoende av material. Denna upptäckt lade grunden till förståelsen av atomer som sammansatta av mindre delar. Inom fysiken betraktas elektronen som en fermion med spinn 1/2 och följer Pauli-principen. I kvantteorin beskrivs elektronernas tillstånd av orbitaler och kvanttal (n, l, m, s).

Elektronerna är centrala för teknik och naturvetenskap. De transporterar elektrisk ström i ledare, möjliggör modern elektronik och datorer, och deras kemiska beteende bestämmer reaktiviteter och bindningar i molekyler. Antielektroner, positroner, är deras antipartikel.