halogenerna

Halogenerna är en grupp grundämnen i periodiska systemet, grupp 17. Denna grupp består av fluor (F), klor (Cl), brom (Br), jod (I), astat (At) och tennessin (Ts). Halogenerna är icke-metaller med mycket hög elektronegativitet och starkt oxidationsförmåga. De har sju valenselektroner och bildar därför lätt vätehalider när de reagerar med väte (HF, HCl, HBr, HI, HAt, HTs) samt olika halogenföreningar. I naturen förekommer halogenerna främst i föreningar snarare än som fria grundämnen.

Fysikaliskt förekommer fluorn och klor som gaser vid rumstemperatur, brom som vätska, och jod samt astat som fasta ämnen (astat är radioaktivt och mycket sällsynt). Tenessin är artificiell och har mycket kort livslängd, vilket begränsar dess praktiska användningar. Reaktiviteten inom gruppen varierar och minskar nedåt i perioden: fluor är den mest reaktiva, följt av klor, brom och jod; astatin är mindre studerat men anses mycket begränsat i reaktioner till följd av radioaktivitet.

Halogenerna bildar också salter med alkali- och jordartsmetaller, exempelvis natriumklorid (NaCl) och kaliumbromid (KBr). De bildar även interhalogenföreningar som ClF och andra alexandringföreningar. De är viktiga inom industrin och vardagslivet: klor används vid vattenrening och i blekmedel, fluor i tandvård och vissa polymerer, medan jod används i medicinska produkter. Astatim och tennessin används främst i forskning och kärntekniska tillämpningar på grund av deras radioaktiva natur. Halogenernas miljöpåverkan inkluderar deras roll i ozonens nedbrytning via halogenradikaler i stratosfären.