fosfolipiderna

Fosfolipiderna är en typ av glycerolipider som utgör en väsentlig del av alla cellmembran. De består av en glycerol-3-fosfatkropp med två fettsyra svansar och en fosfatgrupp som bär en polär huvudgrupp. Vanliga huvudgrupper är kolin (fosfolipidkolin, PC), etanolamin (PE), serin (PS) och inositol (PI). Den amfipatiska naturen gör att fosfolipiderna bildar bilayer i vatten: de hydrofoba svansarna orienterar sig inåt medan de hydrofila huvudgrupperna är vid vattenytan.

Fosfolipiderna är dominerande komponenter i det eukaryota plasmamembranet och bidrar till dess struktur, tjocklek och fluiditet samt till permeabilitet och mekanisk stabilitet. De fungerar som plattformar för membranproteiner och signaleringskomplex och bidrar till membranets asymmetri mellan den inre och yttre ytan. Olika huvudgrupper ger olika fysisk-kemiska egenskaper och lokalisering i cellen; exempelvis är PC vanligt i den yttre monoletten och PE och PS vanligare i den inre.

Syntes och metabolism sker främst i endoplasmatiskt retikel. PC bildas huvudsakligen via Kennedy- eller CDP-kolinvägen, PE via Kennedy- eller CDP-ethanolaminvägen och kan omvandlas till PC genom metylering. PS bildas genom prestationsväxling av PC eller PE av PS-syntas. Acylkvaliteten på fettsyrorna omvandlas genom Lands cykel. Särskilt cardiolipin är viktig i mitokondrierna.

Fosfolipider deltar också i signalering genom fosfolipasers aktivitet som frisätter sekundära budbärare (t.ex. IP3 och DAG från PI- och PC-hydrolys). PS som exponeras på cellens yta fungerar som tecken för fagocytos i apoptos.