försvarsreaktioner

Försvarsreaktioner är organismers responser på hot eller skada som syftar till att skydda kroppens integritet och återställa homeostasen. Begreppet används inom biologi, medicin och psykologi och inkluderar både fysiska och psykologiska mekanismer som hjälper organismen att klara påfrestningar.

Biologiska försvarsreaktioner omfattar immunförsvarets medfödda och adaptiva delar, inflammation, feber och produktion av antikroppar. Vid infektion eller vävnadsskada mobiliseras vita blodkroppar, blodflödet ökar till området och signalämnen rekryterar fler försvarsceller. Feber kan hindra överlevnad av patogener. Antikroppar och T-celler bekämpar smitta och minnesceller lagras för snabbare respons vid återexponering. Dessa reaktioner är ofta nödvändiga för överlevnad men kan ge upphov till skadliga följder som autoimmuna sjukdomar eller överdriven vävnadsskada vid kronisk inflammation.

Psykologiska försvarsreaktioner omfattar mekanismer som människor använder för att hantera ångest eller hot. Vanliga försvar inkluderar förnekelse, rationalisering, projektion, förskjutning, reaktionsbildning, intellektualisering, repression och sublimation. Dessa mekanismer kan vara adaptiva i korta perioder men kan bli maladaptiva om de används i överdrift eller hindrar realistisk bearbetning av situationen.

Betydelse: försvarsreaktioner påverkar hur individer uppfattar, tolkar och hanterar hot. De kan vara funktionella skydd i akut stress men kan också påverka beslut och relationer om de blir dominerande eller överdrivna.