evaporietlagen

Evaporietlagen är geologiska sedimentära bildningar av salter som kristalliserats ur vatten som avdunstat i slutna eller semi-slutna bassänger. När koncentrationen av salter överstiger deras löslighet sedimenteras mineralerna i tydliga skikt, vilket skapar kontinuerliga eller karaktäristiska evaporitsekvenser. Dessa lager förekommer särskilt i arida eller semiarida klimatzoner, i kustnära slättlandskap och i tidigare slutna havsbasiner där vattenutbyte är starkt begränsat.

Vanliga mineraler i evaporietlagen är halit (NaCl), gips (CaSO4·2H2O) och anhydrit (CaSO4). I torra miljöer kan även kaliumsalter som sylvit (KCl) och carnallit (KMgCl3·6H2O) bildas, liksom borater. Kompositionen beror på storleken och kemin i ingående briner samt hur snabbt vattnet avdunstar. I olika avlagringar kan olika mineraler dominerar i olika skikt, vilket ger en karakteristisk kemisk zonering.

Bildningen sker i slutna bassänger där avdunstningen överstiger inflödet av färskvatten. Den typiska evaporitsekvensen följer mineralers löslighet och miljöförhållanden: ibland främst karbonater, sedan gips eller anhydrit, och i mer extrema eller långvariga fall förekommer halit och de ytterligare kaliumsalter. Evaporitlager används som indikatorer på tidigare torra klimat och stängda hydrografiska system i jordens historia.

Ekonomiskt utgör evaporitlager viktiga källor för salt, gips och anhydrit samt för potash- och boratsalter i industrin. De kan även utgöra geotekniska risker när underliggande saltlager löses upp eller deformeras, vilket kan leda till hålrum och jordförskjutningar. Studier av evaporiter bedrivs inom hydrogeologi, sedimentologi och petroleumsektorn för att tolka paleo-klimat och vattnets historia.