enkelbindningarna

Enkelbindningar är kovalenta bindningar som uppstår när två atomer delar ett elektronpar. De kallas ofta enkelbindningar eftersom de består av en enda delad elektronpar och beror vanligtvis på en sigma-bindning som uppstår när orbitaler överlappar längs den internukleära axeln. Överlappningen kan involvera s- och/eller p-orbitaler, och vanliga kombinationer är s–s, s–p och p–p överlappningar.

Enkelbindningen ger oftast fri rotation kring bindningsaxeln, vilket gör molekyler flexibla och ger olika konformationer. Rotationen är ofta obegränsad i enkla bindningar, medan dubbel- och trippelbindningar begränsar rotationen på grund av pi-bindningar som låser strukturen.

Bindningens längd och styrka varierar beroende på vilka atomer som deltar. Generellt är en enkelbindning längre och svagare än en dubbel- eller trippelbindning. Vanliga exempel är C–C, C–H, C–O, N–H och O–H. Inom organiska molekyler utgör dessa bindningar ryggraden i kolväten och kopplar samman funktionella grupper.

Polariteter uppstår när elektronegativitetsskillnader mellan atomerna är betydande, vilket gör vissa enkelbindningar polära (till exempel C–O och O–H). Bindningarna påverkar molekylens fysik och reaktivitet, till exempel genom dipolmoment och deltagande i substitutions- eller additionsreaktioner. Enkelbindningar är grundläggande för förståelsen av kemisk struktur och reaktioner.