direktkopplad

Direktkopplad innebär inom elektroniken att flera förstärkare eller stadier kopplas samman direkt utan mellanliggande kopplingskomponenter som kondensatorer eller transformatorer. Den tillåter överföring av DC- och lågfrekventa signaler och ger bred bandbredd, men kräver noggrann bias- och temperaturstabilisering.

I en direktkopplad förstärkare förs utgången från ett stadie direkt in i nästa utan någon kapacitativ eller transformerande koppling. Den direkta DC-nivån mellan stadierna bestämmer driftpunkterna och kräver att biasen hålls stabil över hela kedjan. Sådan konstruktion används ofta i integrerade kretsar där externa kopplingskomponenter saknas eller bör undvikas, och där kontinuerlig information fram till DC är viktig.

Fördelarna inkluderar bred bandbredd som sträcker sig till DC, enkel konstruktion och få externa delar, vilket passar väl i integrerade kretsar och DC-förstärkare. Den saknar ofta behov av kapslingar eller transformatorer, vilket kan minska storlek och kostnad i vissa tillämpningar.

Nackdelarna är stor känslighet för drift, temperatur- och spänningsförändringar. Små variationer kan flytta driftpunkter längs kedjan och orsaka DC-offset som följer med hela amplifiern. Isolering mellan stadier är begränsad, och noggrann temperaturkompensation eller negativ feedback används ofta för att motverka drift.

Användningar inkluderar interna stadier i op-förstärkare (operationsförstärkare) i integrerade kretsar, instrumentationsförstärkare och andra DC- eller lågfrekvens-applikationer där bevarande av DC-nivåer är viktigt. Jämfört med AC-koppling används direktkoppling när kontinuerlig förekomst av DC används eller krävs.