dimensioneringsantaganden

Dimensioneringsantaganden är de grundläggande förutsättningar som används när man dimensionerar en konstruktion, komponent eller system. De anger vilka belastningar, materialegenskaper, driftsförhållanden och livslängdsförväntningar som ligger till grund för beräkningar. Syftet är att dimensioneringen uppfyller krav på säkerhet, funktion och tillförlitlighet inom avsedda driftsscenarier samtidigt som kostnader och komplexitet hålls i schack.

Vanliga grupper av antaganden inkluderar belastningar och lastvariationer (drift, partiala laster, slag och dynamiska effekter), materialegenskaper och tillåtna spänningar, samt krav på livslängd och degradering genom slitage eller korrosion. Vidare hanteras driftsförhållanden såsom temperatur, miljö, kemisk påverkan och underhållsintervaler. Toleranser, tillverkbarhet och installationsfaktorer ingår också, liksom säkerhets- och felmodellsantaganden (t.ex. säkerhetsfaktorer och sannolikheten för fel).

Dokumentation och kommunikation är centrala delar av dimensioneringsantaganden. Ofta används en designbas eller beräkningsunderlag där antagna koder och standarder redovisas, vilka laster som används, driftsförhållanden, livslängd och underhållsstrategi. Det ska även framgå hur osäkerheter hanteras och hur antaganden kan revideras vid förändrade förutsättningar eller ny information.

Begränsningar och risker uppstår om antagandena är oklara eller felaktiga. Överdrivna eller ofullständiga antaganden kan leda till onödigt hög kostnad eller osäkerhet i säkerheten. Därför är känslighetsanalyser, dokumentation av osäkerheter och uppdatering av antaganden vid behov viktiga delar av processen.