celltillcellinteraktioner

Celltillcellinteraktioner avser de sätt på vilka celler kommunicerar och påverkar varandra inom vävnader och organismer. Dessa interaktioner kan ske genom direkt kontakt mellan celler eller genom frisättning och mottagning av signalsubstanser som verkar lokalt eller i större skala. De är grundläggande för utveckling, vävnadsorganisation, homeostas och cellulärt öde och funktion.

Mekanismerna inkluderar direktcellkontakt via adhesionmolekyler och jonkanaler samt signalvägar som aktiveras när receptorer binds av ligander på en närliggande cell. Exempel är gap junctions med connexiner som möjliggör cytoplasmatisk kommunikation, cadherinbaserade adherens junctions som upprätthåller vävnadens struktur och Notch-signalering som kräver cellkontakt. Immunsystemet utnyttjar ofta immunsynapser där T-cellsreceptorn interagerar med MHC–peptidkomplex och co-stimulatorer som CD28 samt B7-molekylerna CD80/CD86.

Signaleringsformerna klassificeras som juxtakrin (direkt kontakt via membranbundna ligander och receptorer), parakrin (lokala signalsubstanser), autokrin (signal till den egna cellen) och endokrin (blodburen spridning). Interaktionerna kan vara hetero- eller homotypiska beroende på vilka celltyper som kommunicerar.

Betydelse och konsekvenser: celltillcellinteraktioner reglerar utveckling, differentiering, vävnadsformering och återhämtning. De styr immunövervakning, vävnadshomeostas och reparation. Dysregleringar är centrala i cancer, metastaser, autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

Forskning i celltillcellinteraktioner använder mikroskopi och live-cell imaging, ko-kulturmodeller samt analyser av receptor–ligandinteraktioner. Tekniker som FRET, patch-clamp och flödescytometri bidrar till kartläggning av kommunikationsnätverk mellan celler.