cationbytesförmåga

Cationbytesförmåga, ofta förkortad CEC, är markens förmåga att hålla och byta ut katjoner på de negativa laddningar som finns på lerpartiklar, organiskt material och vissa oxider. Den anger hur många positiva laddningar som kan hållas av markens kolloider per kilogram jord och uttrycks vanligtvis i cmolc/kg eller meq/100 g. En hög CEC innebär generellt större kapacitet att behålla näringsämnen och att motstå förändringar i pH.

CEC uppstår främst genom två typer av laddningar i jorden: permanent negativ laddning från vissa lermineraler (t.ex. montmorillonit, smectit och illit) och organisk materia, samt pH-beroende (varierande) laddning på oxider och organiskt material som ökar med högre pH. Kombinationen av högre lerinnehåll och mycket organiskt kol ger vanligtvis högre CEC.

Mätning av CEC sker i laboratoriet oftast genom att utbyteskatjoner satureras med ett standardkation, exempelvis ammonium, och sedan mätning av de utbytta katjonernas mängd. Resultatet speglar den maximala mängd katjoner som jorden kan hålla vid ett givet tillstånd och kan justeras för att återspegla olika pH-värden eller markförhållanden.

Faktorer som påverkar CEC är jordtyp, mineralogi hos lerpartiklarna, organiskt innehåll och pH-nivå. Ler- och organisk rika jordar har generellt högre CEC än sandiga, mineralogiskt enkla jordar. Betydelsen av CEC ligger i jordens förmåga att behålla och leverera näringsämnen till växter samt i dess buffring mot surhet och näringsläckage, vilket är centralt för jordbruk och markförvaltning.