bäckensänkning

Bäckensänkning, ofta kallat bäckenprolaps, är ett tillstånd där ett eller flera bäckenorgan – exempelvis livmoder, urinblåsa eller ändtarm – buktar ned i vaginalkanalen eller ut genom slidöppningen på grund av svaghet i bäckenbotten och stödjande vävnader. Tillståndet är vanligare hos kvinnor och kan uppkomma efter graviditet och förlossning, med åldern, vid övervikt, långvarig hosta eller kronisk förstoppning samt i samband med hormonella förändringar vid menopausen.

Symtomen varierar och kan inkludera känsla av tyngd eller press i nedre delen av magen eller slidan, en synlig eller kännbare utbuktning, urin- eller avföringsproblem samt påverkan på sexuell funktion. Svårighetsgraden kan variera över tid och beroende på ställning (stående vs. liggande).

Diagnos görs oftast vid en gynekologisk undersökning. POP-Q-systemet används vanligtvis för att bedöma prolapsens svårighetsgrad och position. Vid behov kan ultraljud eller urodynamisk utredning göras för att utvärdera urinblåse- eller tarmfunktion.

Behandling beror på symtom, ålder och livssituation. Konservativ behandling innefattar bäckenbottenträning (knipövningar), livsstilsförändringar och behandling av förstoppning samt användning av pessar för stöd. Hormonterapi kan övervägas hos vissa postmenopausala kvinnor.

Kirurgisk behandling övervägs vid uttalade besvär eller recidiv. Metoder kan vara vaginal eller abdominal och syfta till att återställa stöd till blåsa, livmoder eller tarm, exempelvis colporrhaphy eller sacrocolpopexy. Målet är att lindra symtomen och återställa funktion.

Prognos varierar; många upplever förbättring efter behandling, men återfall kan förekomma. Riktig behandling och uppföljning förbättrar vanligtvis utfallet.

---