byttekostnader

byttekostnader är de kostnader som uppstår när varor eller tjänster utbyts mellan parter, framför allt i barter eller i fall där köp och försäljning inte sker direkt genom ett gemensamt betalmedel. Begreppet används inom ekonomisk teori för att beskriva hur mycket tid, information och ansträngning som krävs för att genomföra ett byte, och hur dessa kostnader kan påverka marknadens effektivitet.

Typiska komponenter är sök- och informationskostnader (att hitta en motpart och bedöma värde och kvalitet), förhandlingskostnader (tidsåtgång och risker kopplade till pris och villkor), genomförandekostnader (säkerställande av avtal och kontraktskrav) samt logistiska och likviditetskostnader (transport, riskförlust, eller möjligheten att avstå från en potentiell bytessituation).

Större byttekostnader tenderar att hindra specialisering och handel eftersom parter kan överväga att minska utbyte, vilket leder till lägre handelsvolymer och ineffektiv resursanvändning. Införandet av pengar som allmänt accepterat betalmedel minskar i stor utsträckning byttekostnaderna genom att fungera som en gemensam enhet för värde, betalning och kontroll, vilket gör utbyte snabbare och enklare. Samtidigt medför pengar egna kostnader, som möjligheten till inflation, innehav av kontanter och transaktionsavgifter.

Användningen av byttekostnadsanalys finns i teorier om transaktionskostnader och i studier av hur institutioner, informationsteknologi och rättssystem påverkar marknadsaktiviteter. Mätningar av byttekostnader är ofta indirekta och kan baseras på skillnader i handelsvolymer, prisbildning och tid som krävs för att slutföra en affär.