budgetteori

Budgetteori är ett område inom ekonomisk teori och offentlig förvaltning som studerar hur budgetar bildas, fördelas och följs upp. Den undersöker hur beslut om resurser görs, hur politiska mål översätts till ekonomiska ramar och hur olika aktörer samverkar i budgetprocessen.

Historiskt har olika skolor påverkat budgetteorin. Inkrementell budgetering utgår från befintliga anslag och gör små justeringar varje period, medan nollbasbudgetering kräver att varje funktion motiveras från grunden. Under senare decennier har programbudgetering, resultatstyrning och olika former av aktivitetsbaserad eller prestationsbaserad budgetering blivit centrala inslag för att koppla resurser till mål och utfall.

I offentlig sektor är budgeten i hög grad ett politiskt instrument där lagstiftare fastställer prioriteringar och ansvariga myndigheter ska genomföra dem. Budgetprocessen omfattar prognoser, anslagsförhandlingar, godkännande och uppföljning, samt kontinuerlig granskning av kostnader och effekter. Transparens och ansvarsskyldighet är centrala mål.

I privat sektor används budgetering som ett verktyg för planering och kontroll. Traditionellt har företagen arbetat med fasta budgetar och periodiska avstämningar, medan moderna metoder ofta betonar flexibilitet, realistiska antaganden och koppling till prestationer och värdeskapande.

Nutida budgetteori behandlar även frågor om hållbarhet, digitalisering, rullande prognoser och ny styrning som fokuserar på resultat i stället för endast inhämtade medel. Kritik mot budgetering hänförs till dess tendens att skapa kortsiktiga incitament eller byråkratisk tröghet, vilket har lett till experiment med alternativa styrmodeller.