bröstcancerfall

Bröstcancer är en cancer som uppstår i bröstvävnaden, oftast i ductala eller lobulära celler. Män kan också drabbas, men majoriteten av fallen förekommer hos kvinnor. Sjukdomen visar stor variation i sin presentation och i hur den behandlas.

Förekomst och riskfaktorer innefattar att ålder är en av de viktigaste riskfaktorerna. Genetiska faktorer som BRCA1- och BRCA2-mutationer ökar risken, liksom familjehistoria. Tidigare bröstcancer, hormonella faktorer (tidig menarke, sen menopaus), livsstilsfaktorer (alkohol, övervikt efter menopaus, fysisk inaktivitet), täta bröstvävnader och tidigare strålning mot bröstet kan också bidra. Risken varierar mellan populationer och med genetisk bakgrund.

Symptom och screening kan inkludera en kroppslig knöl i bröstet eller armhålan, förändringar i bröstets form eller hud, indragen hud eller bröstvårtsurladdning. I många länder används regelbunden mammografi som screening för att tidigt upptäcka cancer; ultraljud och MRT används som kompletterande bilddiagnostik vid behov.

Diagnos och klassificering innebär bilddiagnostik följt av vävnadsprov via biopsi. Receptorstatus (ER, PR och HER2) avgör vilket biologiskt undergrupp bröstcancern tillhör. Vanliga undergrupper är luminal A, luminal B, HER2-positiv och trippelnegativ. Staging görs enligt TNM-klassifikationen för att beskriva tumörstorlek, spridning till lymfkörtlar och metastaser.

Behandling kräver ofta en tvärvetenskaplig strategi och kan inkludera kirurgi (bröstbevarande kirurgi eller mastektomi), sentinelknoppsutryckning, strålbehandling och systemisk behandling som kemoterapi, hormonell behandling och targeted terapi beroende på receptorstatus. Behandlingen anpassas efter stadium och biologisk profil.

Prognos varierar mycket med stadium och biologiska egenskaper. Tidig upptäckt och utvecklad behandling har förbättrat överlevnad i många länder, men variationen mellan individer är stor. Forskning fortsätter att förbättra diagnostik, behandling och screening samt minska överdiagnostik.