bruksrett

Bruksrett är en juridisk rätt som ger en person rätt att använda någon annans fastighet eller del därav och att hämta nytta ur den, utan att äganderätten överförs. Den är en inskränkt rätt i fast egendom som normalt är bindande mot såväl nuvarande som framtida ägare av fastigheten.

Bruksrätt kan uppkomma genom avtal mellan parterna, genom lagbestämmelser eller genom testamente. Den kan gälla hela fastigheten eller delar av den och reglerar vanligtvis syfte, omfattning, varaktighet och vilka nyttigheter som får hämtas (till exempel jordbruk, skogsbruk, jakt, gång- eller färdvägar). I många nordiska rättssystem registreras bruksrätt i fastighetsregistret eller motsvarande officiella handling för att göras gällande mot tredje part.

Den skiljer sig från andra rättsformer som upplåtelse i hyresform (hyresrätt) och från servitut. En hyresrätt ger rätt till exklusiv nyttjanderätt under en viss tid mot betalning, medan bruksrätt oftare är en icke-exklusiv användning med begränsningar enligt avtalet. Servitut ger normalt rätt att använda annans fastighet i ett begränsat syfte för annans behov, utan att skapa ett bredare utnyttjande av fastigheten som bruksrätt kan innebära.

Bruksrättens omfattning och varaktighet regleras av avtalet eller av lag. Den kan vara tidsbegränsad eller löpa tills vidare och upphävs enligt överenskommelse, vid utgång av avtalets bestämda period eller när övriga villkor uppfyllts. Vid upphörande återgår äganderätten och de specifika rättigheterna till ägaren, med eventuella stöd eller ersättningar enligt avtal.