blodsukkermålinger

Blodsukkermåling innebär att mäta glukosnivåerna i blodet. Syftet är främst att personer med diabetes kan övervaka hur kroppen reglerar blodsockret och därigenom anpassa behandling, kost och fysisk aktivitet. Blodsukkermätning används även i klinisk forskning och i förebyggande vård.

Det finns flera metoder för att mäta blodsocker. Den vanligaste är punktmätning med en glukosmätare (fingerstick), som ger ett ögonblicksvärde vid provtagningen. Kontinuerlig glukosmätning (CGM) mäter glukos i interstitiell vätska kontinuerligt och ger trenddata samt larm vid avvikande värden. En nyare variant är flashglukosmätning, som ger data när användaren aktivt hämtar informationen.

Vid fingerstick ökas blodet på en testremsa som placeras i en mätare. Resultatet visas vanligtvis i enheten mmol/L eller mg/dL. CGM-system består av en sensor under huden, en sändare och en mottagare eller smartphone. CGM visar aktuell nivå, trender och eventuella larm vid risk för hypoglykemi eller hyperglykemi.

Tolkning och mål beror på individuella faktorer såsom ålder, diabetestyp och behandling. Generella referensvärden är ungefär 4–5,5 mmol/L före måltid och under 7–8 mmol/L två timmar efter måltid, men målnivåer bestäms av vårdgivare. I Sverige används ofta mmol/L; vissa sammanställningar kan ange mg/dL.

Noggrannhet och begränsningar: fingerstick ger ett ögonblicksvärde och CGM har en viss fördröjning jämfört med blodet. Sensorer kan påverkas av temperatur, fukt eller felaktig placering. Kalibrering kan krävas för vissa mätare. Data registreras ofta i dagböcker eller appar för att stödja behandling.

Användning av blodsukkermåling innebär bättre möjligheter att styra insulin, kost och träning samt att upptäcka avvikelser i sockernivåer.