bihålor

Bihålorna, eller paranasala bihålor, är luftfyllda hålrum i skallens ben som omger näshålan. Hos människan finns fyra par bihålor: maxillaris i överkäkbenet, frontalalis i pannan, etmoidalis mellan näsan och ögonen samt sphenoidalis bakom näsan. Dessa hålrum kopplas till näshålan via små öppningar och är täckta av en slemhinna som består av kiliatedt epitel med gobletceller.

Funktionerna är sammanlänkade med luftvägarna. Bihålorna bidrar till att fukta och värma inandningsluften, påverkar röstresonansen och hjälper till att avlätta skallen genom att minska dess vikt. De producerar slem som rinner ned i näsan via dräneringskanaler. Den exakta funktionen är inte helt klarlagd, men bihålorna är en del av immunförsvaret och slemproduktionens reglering.

Utveckling: Ethmoid-bihålorna finns tidigt i barndomen, medan frontal- och sphenoid-bihålorna bildas senare under barn- till ungdomsåren. Maxillära bihålorna är närvarande tidigt men växer under barndomen.

Sjukdomar: Sinuit (bihåleinflammation) är den vanligaste tillståndet som drabbar bihålorna. Acute sinusitis varar vanligtvis upp till fyra veckor; kronisk sinusit varar längre än 12 veckor. Vanliga symtom är nästäppa, ansikts- eller pannsmärta/tryck, nässekret och nedsatt luktsinne. Diagnos är oftast klinisk; bilddiagnostik används vid kronisk sjukdom eller misstänkta komplikationer. Behandling innefattar nässköljningar med saltvatten, nässprayer eller kortverkande decongestiva, samt antibiotika vid bakteriell akut sinusit eller vid långvariga fall. Allergisk rhinosinusit kan behandlas med intranasala kortikosteroider.

Komplikationer är sällsynta men kan omfatta orbital infektioner eller sällsynt kranial spridning. Variationer i bihålornas storlek eller avstängning av dräneringsgångar kan bidra till bildandet av polyper eller andra hinder.