bevarandeändamål

Bevarandeändamål är ett svenskt begrepp som beskriver de långsiktiga målsättningarna för bevarande av naturvärden inom ett visst område eller för en viss art eller habitat. Begreppet används inom naturvård, samhällsplanering och miljöprövningar för att ange vilket tillstånd som är önskvärt på sikt och därmed styra åtgärder som syftar till att skydda och återställa biologisk mångfald, ekologiska processer samt landskapsstrukturer.

Bevarandeändamål kan omfatta både specifika mål för populationer av hotade arter, bevarade arealer av särskilda habitattyper, bevarande av ekologiska processer såsom vattenkemi eller hydrologi, och funktionell landskapssamverkan som ökad habitatkorridor. De formuleras i planer och beslut av myndigheter och i områdesspecifika bevarande- eller naturvårdsprogram.

I EU:s arts- och habitatsdirektiv samt nationell miljölagstiftning används bevarandeändamål för att uppnå god bevarandestatus. Bevarandeändamål anger vad som ska värnas och hur naturmiljöer och arter ska skyddas i praktiken, bland annat genom särskilda förvaltningsåtgärder och bevarandeåtgärder.

Vid prövning av markanvändning, exploateringsprojekt eller skogsskötsel används bevarandeändamål som kriterium; åtgärder kan innebära begränsningar, restaurering eller skyddsåtgärder. Övervakning och uppföljning bedömer hur väl målen uppfylls, och om det behövs justeras bevarandeåtgärderna. Bevarandeändamål står nära begreppet bevarandevärden, dvs. de naturvärden som ska bevaras.