betongblandningar

Betongblandningar är recept som används för att framställa betong, där grundläggande komponenter är cement, vatten och ballast, oftast sand och grus. Till dessa tillsätts ofta kemiska eller fysikaliska tillsatser (admixtioner) för att påverka arbetbarhet, temperaturkänslighet, härdning och slutlig hållfasthet. Kvaliteten på blandningen påverkar både konstruktionens prestanda och livslängd.

De viktigaste beståndsdelarna är bindemedel (oftast Portlandcement), vatten och ballast (aggregater). Tillsatser kan vara plastifierare för bättre arbetbarhet, luftporbildare för hållbarhet i frostav miljöer, retardanter eller accelererare för kontroll av härdning samt fiber som ökar draghållfasthet och spricktålighet. En central parameter är vatten–cementförhållandet (w/c), som styr styrka, täthet och krympning. Arbetbarhet mäts ofta som slump eller flytbarhet.

Vanliga typer av betongblandningar inkluderar vanlig betong för generella strukturer, högpresterande betong (HPB) med högre tryckstyrka, självutjämnande betong (SCC) med hög fluiditet och låg arbetsbehova, flytbetong för lättare konstruktioner samt lätta blandningar som använder lättballast. Vid behov används också fiberförstärkta blandningar för sprickkontroll.

Design och produktion följer standarder som EN 206-1 i Europa och nationella tillägg. Betong produceras vanligen i betongfabriker eller på byggplatsen. Kvalitetskontroll innefattar provkörning av färdig blandning, slumpprov samt tryckprov av provkroppar efter härdning.

Miljöhänsyn i betongblandningar tas genom optimerad vattenförbrukning, återvinningsbara ballastmaterial och användning av industriellt avfall som flygaska eller slagg som adder. Valet av blandning kräver hänsyn till klimat, belastning, arkitektoniska krav och kostnad.