Arbetbarhet

Arbetbarhet är ett begrepp som beskriver hur lätt ett material eller ämne kan bearbetas, formas eller hanteras under specificerade förhållanden. Det används främst inom materialvetenskap, bygg- och tillverkningsindustri samt produktdesign för att bedöma hur enkelt en process kan genomföras och vilket resultat som kan uppnås.

Inom konstruktion och tillverkning används termen ofta i relation till hur materialet uppför sig när det bearbetas när det är nytt eller under långa arbetscykler. Faktorer som påverkar arbetbarheten inkluderar sammansättning, temperatur, fuktinnehåll, tid, energiåtgång, verktygsförslitning och tillsatser. Olika material har olika krav: betongens arbetbarhet mäts till exempel oftast genom en slumpsjtest eller liknande bedömningar av flyt- och bearbetbarhet, medan metallers arbetbarhet kan handla om formbarhet, folierbarhet eller skärbarhet.

I praktiken påverkar arbetbarheten produktionsplanering, verktygval, energikrav och slutlig kvalitet. För höga eller låga värden kan leda till problem som dålig yta, ojämnheter, sprickor eller segregation i blandningar. Därför används ofta olika anpassningar som tillsatser, förändringar i temperatur eller fukt samt förändringar i arbetsrutiner för att uppnå önskad arbetbarhet.

Arbetbarhet är nära relaterat till meningar som bearbetbarhet och processbarhet, och termen används inom både akademisk forskning och industriell tillämpning för att optimera materialutnyttjandet och produktionsresultatet.