beredskapsreaksjoner

Beredskapsreaktioner avser fysiologiska och beteendemässiga reaktioner som uppstår när individer eller grupper upplever hot mot säkerheten och behov av ökad beredskap. Begreppet omfattar hur människor uppfattar risk, hur kroppen reagerar på stress och hur beteendet förändras för att förbättra möjligheten till skydd och kontroll.

Mekanismerna bakom beredskapsreaktioner innefattar kognitiv hotvärdering och autonoma stresssvar. Kognitivt bedöms hotet och nödvändiga åtgärder identifieras, samtidigt som det sympatiska nervsystemet aktiveras och frisättning av stresshormoner sker. Detta kan leda till ökat fokus på information, snabbare beslutsfattande, vaksamhet och framför allt beteenden som syftar till att minska risk, till exempel att söka varningar, samla förnödenheter eller delta i genomförda övningar.

Typologiskt kan beredskapsreaktioner indelas i akuta reaktioner (direkta svar på en varning eller incident), förhandsreaktioner (planering och förberedelser före en händelse) samt kroniska reaktioner (långvariga anpassningar till en pågående risk). Resultatet är ofta kontextberoende och varierar mellan adaptiva tillstånd som ökar säkerhet och maladaptiva tillstånd som leder till panik eller utmattning, särskilt i samband med låg tillit till myndigheter eller information.

Utvärdering av beredskapsreaktioner sker genom en kombination av självrapporterade mått, beteendeobservationer, simulationsövningar och fysiologiska indikatorer. Begreppet är nära relaterat till beredskap, krisberedskap och riskkommunikation, och används inom jord- och samhällsplanering, folkhälsa samt organisationers säkerhetsarbete.