benomsättning

Benomsättning, eller benremodellering, är den kontinuerliga processen där gammalt ben bryts ned och ny benvävnad bildas för att upprätthålla bentäthet, mineralinnehåll och reparation av mikroskador. Denna dynamiska process sker i små grupper av celler som kallas bone multicellular units och är viktig för kroppens mineraltillgång och mekaniska egenskaper hos skelettet.

Under en remodelleringscykel aktiveras osteoklaster och bryter ned befintligt ben inom resorptionsfaserna. Efterföljande osteoblaster bygger upp ny benvävnad i form av en ny, starkare vävnad under formationsfasen. Processen är kopplad – nybildningen följer ofta efter resorptionen – och regleras av mekanisk stimulans samt cellkommunikation mellan osteoblaster, osteoklaster och osteocyter, där osteocyter fungerar som sensorer för belastning och koordinerar aktiviteten.

Den normala benomsättningen styrs av ett komplext samspel mellan hormoner, vitaminer och lokala signalvägar. PTH ökar benresorptionen vid låga kalciumnivåer, medan calcitonin hämmar den. Vitamin D förbättrar mineralisering och upptag av kalcium. Östrogen och andra könshormoner har en skyddande effekt på benmassan, medan RANKL/OPG-systemet direkt reglerar osteoklastmognad och aktivitet. Mekanisk belastning aktiverar Wnt-signalering och andra vägar som främjar benbildning och motverkar nedbrytning.

I klinisk praxis används benomsättningsmarkörer som CTX och P1NP för att bedöma benomsättningshaktighet och följa behandlingar som antiresorptiva eller anabola läkemedel. Förändringar i omsättningen är vanliga vid ålder, hos kvinnor i menopaus och vid olika sjukdomstillstånd som hyperparatyroidism eller hyperthyreoidism. Kost, träning och sociala faktorer påverkar också balansen mellan resorption och formation.