basmetallegeringar

Basmetallegeringar är legeringar där basmetallen utgör den dominerande delen av materialet och där de främsta beståndsdelarna är icke-ädelmetaller som järn, koppar, aluminium eller zink. Genom tillsats av andra metaller ges egenskaper som ökad hållfasthet, förbättrad formbarhet eller bättre motstånd mot korrosion. Basmetaller och deras legeringar används i stor utsträckning inom konstruktion, transport och tillverkning av maskindelar och förpackningar.

Vanliga exempel är järnbaserade legeringar som stål och gjutjärn; kopparbaserade legeringar som mässing (koppar-zink) och brons (koppar-tenn); aluminiumlegeringar som höjer styrkan och sänker vikten (t.ex. Al-Mg, Al-Si); samt zinkbaserade legeringar som zamak. Dessa grupper används i allt från byggnadskonstruktioner och bilpaneler till lådor, höljen, verktyg och elektronik.

Egenskaperna hos basmetallegeringar varierar mycket beroende på sammansättning och bearbetning. De kan vara starka, hårda och slitstarka eller mycket formbara; de kan värmebehandlas för att uppnå hårdhet och seghet. Korrosion är ofta ett större bekymmer än hos ädelmetaller, men skydd som beläggningar, passivering eller korrosionsresistenta legeringar kan användas.

Tillverkning och kretslopp: basmetallegeringar tillverkas vanligtvis genom smidning, gjutning, extrusion eller andra bearbetningsmetoder. De är i allmänhet återvinningsbara och återvinns i stor utsträckning, vilket bidrar till hållbar resursanvändning.