banddrivningar

Banddrivningar, eller beltdrivningar, är en metod för att överföra mekanisk energi mellan två eller flera roterande axlar genom en flexibel rem som löper runt driv- och drivenhjul. Drivningen fungerar genom friktionskontakt mellan remmen och hjulen; varvtalsförhållandet regleras av hjulens diametrar och avståndet mellan dem samt remmens längd. För att upprätthålla kontakt krävs korrekt spänning och noggrann inriktning av hjulen.

Vanliga typer inkluderar flatremar (platta remmar), V-beltdrivningar och synkronremmar (tandremar). Flatremar används främst vid lägre effekt- och hastighetsområden och kräver god inriktning. V-beltdrivningar ökar friktionen och kan överföra större moment i begränsade utrymmen. Tandremar har tänder som passar i motsvarande tandhjul och förhindrar slirning, vilket ger exakt varvtalsförhållande. Modernare lösningar inkluderar poly-V och multi-ribremar som kombinerar hög dragkraft med kompakt utformning.

Design och underhåll: Val av remtyp, längd samt pulleysstorlekar, spänning och inriktning påverkar prestanda och livslängd. Remmar slits med tiden och kan påverkas av temperatur, smuts och felaktig justering, och måste regelbundet kontrolleras och bytas.

Användningar: Banddrivningar används i maskiner, verktygsmaskiner, ventilationssystem, transportband och fordonsdrivlinor för exempelvis generatorer, vattenpumpar och tillbehör.

Historik: Remdrivningar spelade en viktig roll under den industriella revolutionen med läderremmar; ersattes senare av gummi och syntetiska material. Idag används de fortsatt i många applikationer där enkel konstruktion och kostnadseffektivitet är viktig.