avdunstnings

Avdunstning, eller avdunstningsprocessen, är övergången från vätska till ånga vid ytan. Denna fasövergång inträffar ofta vid temperaturer under vätskans kokpunkt och uppstår när molekyler i vätskan får tillräcklig energi för att övervinna intermolekylära krafter och bryta fri till gasfasen. Formellt betecknar termen avdunstning själva processen; ordet avdunstningar används ibland som plural för flera sådana händelser eller sammanhang. Avdunstning skiljer sig därmed från kokning, som inträffar i hela vätskans volym närångan överstiger trycket i omgivningen.

Faktorer som påverkar avdunstningens hastighet inkluderar vätskans temperatur och omgivningens temperatur, ytan och kontaktytans storlek, luftflödet runt ytan, samt fuktighetsgraden i omgivningen. En större temperaturskillnad mellan vätska och luft och ett högre luftflöde ökar avdunstningen. Vätskor med högre ångtryck vid aktuell temperatur avdunstar snabbare än de med lägre. Avdunstning kräver latent värme, vilket gör processen nära knuten till energiintaget i systemets energibalans.

Användningsområden och förekomster av avdunstning är breda. I vardagen används det vid torkning av kläder och produkter; i industrin används avdunstning för koncentrering av lösningar och i olika tyk- och fuktregleringsprocesser. I naturen bidrar avdunstning till hydrologiska cykler när vatten avdunstas från hav, sjöar och mark.

Mätning och modellering av avdunstning sker bland annat genom gravimetriska metoder som vägningsstudier över tid eller genom empiriska och fysikbaserade modeller som tar hänsyn till yta, temperatur och skillnaden mellan vätskans ångtryck och luftens ångtryck.